♥ om mig

KONSTNÄR

Nej, jag skulle inte bli konstnär! Allt annat men inte det.

Mitt liv har alltid handlat om skapande, färger och former. Objekten och tekniken har skiftat genom åren. Klädkollektioner till barbiedockor, akvareller på beställning. Engagerade hela familjen i ett UF(ung företagsamhet) med egendesignade ljusstakar och källarstöpta stearinljus. Tog kurser i grafisk design och gick kvällskolan Form på Beckmans Designskola. Provade än det ena och än det andra men saknade något.

Så vid sidan om mina deltidstudier tackade jag ja till ett jobb, släppte taget och fokuserade min drivkraft där. Det gick väl. Jag fann mig snart i nya positioner och mer ansvar. Jag jobbade hårt och mycket, det fanns ingen plats för skapande. Det var inte hållbart i längden men jag blev gravid och såg änden.

Mammaledighetenförändrade allting. Som ett utsträckt gummiband drogs jag tillbaka mot det oundvikliga. Nu välkomnade jag den.

Konsten. Helt plötsligt föll pusselbitarna på plats. Energin, inspirationen, det självklara. Jag gav för första gången 100%. Jag älskade att måla. Jag gjorde det som om jag inte gjort annat i livet.

I samma veva uppförde vi huset Rödgrind som vi drömt och ritat i flera år. Entrévåningen kan när som helst omvandlas till ett gallerimed ett café.

År av drömmaroch förberedelser, tristess, mognad, mammabestyr, tidsbrist och omständigheter var till ända. En lång och vindlande väg ledde någonstans. Hem.

Jag älskar färg och glamourvilket avspeglar min utsida men jag gillar paradoxalt nog inte att synas och ta plats. Inte för att det är skrämmande, det känns bara oviktigt. Jag vill vara den jag är.

Min passionför färg, min iver att fånga en känsla, en dramatik, är det som kännetecknar min konst, och allt detta måste vara skruvat tillmax.

Jag målar i akrylför det passar min yviga stil. När jag väl har satt igång finns ingen återvändo och kan inte vänta ut långa torktider.

Jag valde att kalla min första utställning ”face me”. Jag tvingar mig att stå ansikte mot ansikte med mig själv. Och jag inbjuder till betraktelse.

Välkommen!

Malin L Holm

Maj 2009